Gottlunds dag

Då tänkte jag skriva lite allmänna tankar om tiden i Finland, främst relationen Sverige-Finland och om möten. Samt att det är Gottlunds dag imorgon (den 24de februari) och vad det är för något kommer nedan.

Först som de flesta kanske redan vet är jag sverigefinsk. Jag är svensk men mitt modersmål är finska. Jag tillhör kanske en ganska osynlig minoritet, en sådan som antingen klumpas ihop med svenskar eller av svenskar ses som finsk. Här i finland fick jag frågan om hur man ser på finnar i sverige. Jag svarade knivslagsmål och alkoholism. Som Grotesco rätt träffsäkert visar i en sketch.

Faktum är dock att det bor fler finsktalande i Sverige än vad det bor svensktalande i Finland. Dock är Finland tvåspråkigt av historiska skäl, då landet tidigare varit enspråkigt svenskt. Varpå även nationalsången "vårt land" fått översättas till finska i efterhand.

Mina erfarenheter jag samlat på mig här i Finland är att begreppet sverigefinsk är nästintill okänt. När jag har pratat med folk har jag fått höra att jag talar bra finska, frågor som när och var jag lärt mig finska, om jag är finlandssvensk, var jag är ifrån. Generellt har det varit svårt för folk att greppa att det bor finskspråkiga i Sverige.

Även om jag gått på finskspråkigt daghem när jag varit liten och haft hemspråk i skolan. Torde den finska jag talar vara en salig röra av lappländsk dialekt, svensk brytning och modeord som passerat bäst före. Även om jag hör finska i sverige till och från, särskilt "hemma" i Stockholmsförorten Orminge. Men även i media t.ex SVT Uutiset så kan jag ibland rysa av den brytningen en del har. Tycker det hörs ganska tydligt även hos Markoolio (från mina hoodz, Myrsjöskolan) i den finska utgåvan av "Jag orkar inte mer".

Jag har som många andra slutat prata finska när jag blivit äldre. Så SR Sisuradio drog igång kampanjen #vågafinska på Twitter. Om att man ska våga prata finska även fast den inte är standardfinskt riktig. Finlandssvenska är inte heller rikssvenska. Detta adresseras även i den sverigefinska talkshowen Ei saa peittää, vilket kanske är den enda frasen en svensk kan på finska. En av anledningarna jag även for till Finland var att få prata finska, då den länge legat på dekis. Men som statsvetarstudent på universitet och det as jag är var jag tvungen att kolla svenskspråkigheten i Finland. När jag skickade in min värnpliktsansökan till Lapplands regionalbyrå i det enspråkigt finska Rovaniemi. De tog mitt erbjudande att svara på finska. Yle:s Finlandssvenska radio X3M har även gjort en låt om inställningen till svenskan i Finland, drottningen av Åland. 

Sverigefinnarnas flagga

I sverige har det dock gått framåt på minoritetsfronten de senaste åren. Med vissa kommuner inom särskilda förvalningsområden som erbjuder tjänster på finska. Förra året antog Svenska akademin "Gottlunds dag" i den svenska almanackan, detta är sverigefinnarnas "nationaldag". Vilket står att läsa på Finlands ambassads hemsida. Känns som en trevlig gest, även om jag inte firar detta på något sätt.            

Nu under Olympiska spelen fick jag även frågan på vilket lag jag höll på i ishockey. När Finland och Sverige möttes under fredagen. Jag förblev tyst och sa ingenting. Jag har aldrig brytt mig om idrott och att Sverige vann med 2-1 var ju kul. Det hade det även varit om Finland vunnit, när det är landskamp dessa emellan är jag alltid en vinnare oavsett.

Europa består av nationalstater men på grund av vår kontinents turbolenta historia har folk alltid hamnat på fel sida. Inget land har nog heller varit särskilt förtjust i dubbelt medborgarskap. Men ger ut medborgarskap genom blodets rätt för att knyta sina egna till sig. I fallet Sverige och Finland beror det delvis på historia men främst på senare tid sociologiska aspekter, främst rent ekonomiska.

Jag kan även nämna att min finska sida av släkten kom till Finland från Sverige på 1500-talet. Då jag tillhör släkten Sursill. Klurigt?

Jag får avsluta med ett gäng veckans filmtips, då det inte blivit av på länge. Först och främst en som sändes på SVT vilken jag av misstag bommade.
Ingen riktig finne - "musikalisk sverigefinsk roadmovie".
Elina Som om jag inte fanns - om att växa upp i Sverige utan att få tala sitt modersmål.
Svinalängorna - Om finsk arbetskraftsinvandring på 70-talet.
Sist men inte minst!
Populärmusik från Vittula - Klassikern om de meänkieli-talande tornedalsfinnarna.